Ja, kanske. Det är en smaksak. Det några ser som skräp kanske någon annan hittar ett värde i. Här finner du gamla postningar som möjligen kan ha ett läsvärde. Jag sorterar bland mina gamla bloggar och fyller på efterhand. Det blir inga inlägg av dagbokstyp utan inlägg jag skrivit som omvärlsdsobservationer eller reflexioner över en eller annan företeelse och som inte är direkt tidsbundna. Det finns ingen besöksräknare här och går inte heller att kommentera. Den här bloggen finns för de som har sagt att de tycker om att läsa det jag skriver. Vill någon kommentera så gör det på andra platser där jag går att nå eller öga mot öga. Den kritiske läsaren med negativ inställning i allmänhet och till bloggande i synnerhet behöver inte alls besöka Återvinningen. Men ni andra är välkomna! Kanske gör någon ett fynd, det händer på såna ställen.

lördag 29 juni 2013

Böcker och film

Sommaren 2008 läste jag mycket. Vet inte hur jag hann med det, för när jag läser gamla blogginlägg ser det ut som om jag höll på med allt annat också, ambitiösa renoverings- och trädgårdsprojekt, arrangerade en stor fest, ett par husvagnsturer... Numera känns det som om jag knappt hinner äta frukost så är det lunchdags. Sakta går det med allt... Läsa hinner jag inte med - fast jag läste faktiskt en bok under medelhavsresan nyss. Får ta mej i kragen. För egentligen älskar jag både att läsa och se bra filmer. 26 augusti 2008. Khaled Hosseinis nya bok  har just kommit på svenska: Och bergen svarade. Den har fått mycket bra recensioner.




I sommar har jag läst Khaled Hosseinis böcker. Gör det du också. De är bra. Förutom att böckerna berättar starka historier om människor och mänskligt som vänskap, svek och försoning ger de också en inblick i en kultur som få av oss vet något om.

Men - om du har lätt för att bli gripen så är det inte alldeles säkert att du kan läsa alla kapitel i boken utan dräneringsutrustning.

I helgen såg jag filmen "Flyga drake". Se den. Alldeles underbar om man bortser från en serie av osannolika sammanträffanden och en och annan glimt där filmen snuddar vid amerikansk melodram.

Pojkarna som spelar huvudrollerna i filmen är så bra att man knappt fattar hur det är möjligt att gestalta de roller de faktiskt gör. Särskilt pojken som spelar den intill dårskap trogne Hassan är strålande. Hans ansikte, leende, skrattande, förundrat eller gråtande kommer jag aldrig att glömma.

Att det finns fredliga människor med den tro som den människorna i filmen har kan också vara bra att fundera på.