Under ganska många år var jag en flitig bloggare. Skrev mycket, läste mycket, kommenterade en hel del, blev läst och fick mycket kommentarer själv. Självklart tog det tid, inte från vardag och familj, främst från nattsömn. Men det var kul och kändes bra. Här reflekterar jag över motivet. 27 november 2008.
I går kväll kom jag på det. Med lite hjälp från Eva (bloggvän från Östersund).
Jag har fått frågan ibland och undrat själv också. Varför ägnar man tid åt att sitta och läsa bloggar och skriva en egen? Det finns ju så mycket annat man kunde ägna sig åt. Eller borde, rentav.
Men nu vet jag. Man läser gärna vad andra delar med sig ur sitt liv, för att känna att världen är full av vanliga, reflekterande, goda medmänniskor. Som funderar över ungefär detsamma som man själv gör. Som tar sig tid att skriva en uppmuntrande kommentar, eller som känner igen ett problem eller dilemma och har ett förslag till lösning.
Att välja bort massmedias tröttsamma rapporter om allt elände och debattprogrammen som är fyllda av hetsiga konflikter blir lätt när det finns ett alternativ som fyller en med positiv energi. Att se och uppleva att världen inte alls till största delen befolkas av människor som vill skada varandra, förnedra varandra på det ena eller det andra sättet, eller ta ifrån varandra pengarna.
Det är för att det hjälper en att behålla tron på den goda människan. Sådana finns förstås i familjen, bland grannar, vänner och arbetskamrater också, men de blir fler på det här viset.
Det finns andra sorters bloggar också, men de läser jag inte. Jag behöver inte och vill inte.
lördag 18 oktober 2014
GI globalt sett
Den här aftonen funderade jag över trenden med GI-dieten som var i ropet som allra värst den här tiden. Jag har ofta anledning att fundera i samma banor fortfarande, fast dieterna heter andra saker. Allt mer utbrett är det bland skolbarnen att bara äta "sovlet". De argumenterar med att "hemma äter vi inte potatis/ris/mos". Ja vad säger man... inte konstigt att det är svårt att få budgeten för en skolmatsal att hålla. Skrivet 19 november 2008.
Har varit på ett föredrag om kost i dag. Lite Doktor An*nika-inspirerat.
Vankelmodet kommer över mej med full styrka.
Jag har verkligen funderat över det där med proteiner och kolhydrater och fetter. Flera bekanta har både gått ner i vikt och blivit piggare med kost med mycket protein och generöst med animaliskt fett.
Å andra sidan lever vi i vår familj efter de dietistråd som dottern får på barnkliniken i Umeå. Med Be*cel och lätta mjölkprodukter. Fullkorn och fettsnålt. I alla fall till vardags, för visst blir det en gräddskvätt ibland till helgmatlagningen och en och annan paj också när det är bärsäsong.
När jag försöker väga samman det jag hör och läser så är det självklart att undvika sockret i möjligaste mån och att välja fullkornsprodukter. Men att välja bort bröd och gryn över huvud taget, det får jag inte in i min skalle att det skulle vara bra. Inte heller att det skulle vara onaturligt och onyttigt för människor att äta en del av maten från växtriket. Potatisklyftor som är så gott. För att inte tala om ugnsrostade rotsaker. Eller att en frukt på fem dagar skulle vara lagom...?
När det gäller fettet så tycker man som amatör att naturliga fetter rimligtvis borde vara bättre än processade fetter, men tänk om dottern får större problem med lederna om vi byter tillbaka till smörblandat?
Och tänk om hela världen skulle få för sig att äta GI-mat på det luxuösa sätt som rekommenderas? Massor med recept på kycklingfilé, fläskfilé, fint rent kött, fisk och till minimalt med kolhydrater. När jag köper GI-matlådor (händer en gång på två veckor ungefär) så är det ju jättegott, men det känns lite avigt att äta sig mätt på fyra rejäla bitar fläskfilé, några broccolibuketter, tre champinjoner och två små tomater. Är tanken att västvärlden ska käka upp allt protein som jorden kan frambringa? I rena putsade bitar. Får kolhydraterna duga åt de andra - ännu mer än vad som gäller redan nu? Vem ska äta det som blir över när de finaste delarna gått till de mest medvetna och ekonomiskt starkaste? Korv och centrifugerat kycklingslams åt pöbeln?
Nä, det blir nog att återgå till renen. Käka upp allt utom klövarna. Och passar inte det GI-gourméerna blir det bönor för hela slanten. Då räcker proteinet förmodligen åt oss alla.
Eller så skiter vi i alla råd åt extremhållen och äter lagom mycket av alla sorter.
Men vad ska man då bre på sina enstaka brödskivor? Får väl fortsätta som de senaste trettio åren, och vela och använda "nyttomargariner" (inte lättsorter, det är alldeles för äckligt) och smörblandning i perioder allt eftersom vankelmodet växlar riktning. För man vågar väl inte trotsa dietisten?
Har varit på ett föredrag om kost i dag. Lite Doktor An*nika-inspirerat.
Vankelmodet kommer över mej med full styrka.
Jag har verkligen funderat över det där med proteiner och kolhydrater och fetter. Flera bekanta har både gått ner i vikt och blivit piggare med kost med mycket protein och generöst med animaliskt fett.
Å andra sidan lever vi i vår familj efter de dietistråd som dottern får på barnkliniken i Umeå. Med Be*cel och lätta mjölkprodukter. Fullkorn och fettsnålt. I alla fall till vardags, för visst blir det en gräddskvätt ibland till helgmatlagningen och en och annan paj också när det är bärsäsong.
När jag försöker väga samman det jag hör och läser så är det självklart att undvika sockret i möjligaste mån och att välja fullkornsprodukter. Men att välja bort bröd och gryn över huvud taget, det får jag inte in i min skalle att det skulle vara bra. Inte heller att det skulle vara onaturligt och onyttigt för människor att äta en del av maten från växtriket. Potatisklyftor som är så gott. För att inte tala om ugnsrostade rotsaker. Eller att en frukt på fem dagar skulle vara lagom...?
När det gäller fettet så tycker man som amatör att naturliga fetter rimligtvis borde vara bättre än processade fetter, men tänk om dottern får större problem med lederna om vi byter tillbaka till smörblandat?
Och tänk om hela världen skulle få för sig att äta GI-mat på det luxuösa sätt som rekommenderas? Massor med recept på kycklingfilé, fläskfilé, fint rent kött, fisk och till minimalt med kolhydrater. När jag köper GI-matlådor (händer en gång på två veckor ungefär) så är det ju jättegott, men det känns lite avigt att äta sig mätt på fyra rejäla bitar fläskfilé, några broccolibuketter, tre champinjoner och två små tomater. Är tanken att västvärlden ska käka upp allt protein som jorden kan frambringa? I rena putsade bitar. Får kolhydraterna duga åt de andra - ännu mer än vad som gäller redan nu? Vem ska äta det som blir över när de finaste delarna gått till de mest medvetna och ekonomiskt starkaste? Korv och centrifugerat kycklingslams åt pöbeln?
Nä, det blir nog att återgå till renen. Käka upp allt utom klövarna. Och passar inte det GI-gourméerna blir det bönor för hela slanten. Då räcker proteinet förmodligen åt oss alla.
Eller så skiter vi i alla råd åt extremhållen och äter lagom mycket av alla sorter.
Men vad ska man då bre på sina enstaka brödskivor? Får väl fortsätta som de senaste trettio åren, och vela och använda "nyttomargariner" (inte lättsorter, det är alldeles för äckligt) och smörblandning i perioder allt eftersom vankelmodet växlar riktning. För man vågar väl inte trotsa dietisten?
Utmaning
I början av mitt bloggliv cirkulerade det många s.k. bloggutmaningar. De flesta var ganska fåniga, några ganska roliga och ett fåtal väldigt inspirerande. Det här var en av de som jag tyckte var kul att svara på, kul att tänka efter. Knepigast var det alltid att skicka utmaningarna vidare och oftast gjorde jag inte det alls. Det här var en utmaning från Lotten, då liksom nu en av landets flitigaste och mest lästa bloggare. Skrivet 14 november -08.
En utmaning från Lotten kan givetvis inte lämnas därhän.
Jag kommer nu att berätta om ett antal Första gången. Den som tror att han/hon kommer att få läsa något privat och nervkittlande kan sluta läsa nu. Den som uppskattar lite trams och allvar blandat kan läsa vidare.
Alltså; första gången jag
1. ... åt tacos minns jag inte ett smack av. Tacos har man väl ätit varannan fredag eller lite mer sen 1959 eller så? Däremot minns jag första gången jag åt kebab. Det var i London 1977 och punken var jättestor, men ännu inte skådad i Sverige. Flickan från Lapplandsskogarna glodde fascinerat på ynglingarna med rödrutiga byxor, svarta skinnjackor och prydnader i ansiktet som gjorde att de liknade mjärdar i fejan. (beskrivning från min skolkamrat Åke S.)
Uppdatering: Jo nu minns jag! Det var 1985. Jag var ute på en sommarturné med en gammal kompis från studenttiden. Vi åkte i hans gamla Passat genom Sverige och hälsade på/våldgästade gemensamma vänner och sov på utmattade skumgummimadrasser på olika golv. Tacomiddagen var på första anhalten, hos B som då var tandläkare i Vilhelmina. Det var sommaren innan jag gifte mej första gången och det kände som en slags roadmovie med adjö till ungdomstiden. Om jag hade gjort som det kändes just då hade jag aldrig åkt tillbaka hem. Undrar hur livet hade sett ut då?
2. ... körde bil körde jag en dåvarande pojkväns Saab V4 på en enslig skogsväg i cirka 35 km i timmen. Det gick bara bra. Jag gjorde sällan dumheter i ungdomen, det kom först senare.
3. ... sov i tält minns jag inte heller. Att sova i tält var ett normalt sätt att tillbringa nätter i min barndom. Vi tältade överallt, företrädesvis i Norge. Veckovis under sommarsemestrar när regnet aldrig upphörde och man satt på sockersäckar i baksätet på hemvägen i PV:n, Amazonen eller Peugeot 404:an beroende på årtalet, utan några som helst säkerhetsbältesliknande anordningar i bilen. På vintern veckovis i otillgängliga dalgångar vid fjällsjöar där vi sov på renskinn, i sovsäck och med duntäcken om temperaturen gick under tjugofem. Med maggotburkarna vid fötterna så att de små liven inte skulle frysa ihjäl. Som tonåring tältade jag jämt. På olika läger, med kompisarna på fisketurer eller annat friluftsliv, på fjällvandring m.m. Sov jag hemma nån gång? Måste fråga morsan.
5. ...fick ett jobb var det i den lilla färghandeln i byn. Jag var väl tretton eller så och torkade mest glashyllorna i parfymavdelningen. Alternativt pumpade upp lacknafta eller linolja eller någon annan hälsovådlig produkt ur fat i ett källarrum benämnt "syrarummet" och fyllde på liters flaskor samt försåg med etiketter med tryckt text "Mal*å färghandel" och så skrev man själv dit produktens namn. Därefter vätte men etiketten som var beigeaktig med en brun ram runt om och klistrade fast den på flaskan. Som omväxling blev jag jagad med spikpistolen mellan hyllorna på lagret av 15-åringen som också jobbade där och som var svåger till färghandlaren.
Uppdatering: Lacknaftafatet stod på gården, utomhus. Annars hade väl det där rummet varit förbjudet att beträda, även för fullvuxet folk.
4. ... drack alkohol var jag förmodligen fyllda 20 och handlade själv på bolaget. Jag var som sagt riktigt skötsam som ung. Antagligen var det en flaska rödtjut till någon linsgrytefest i någon kurskompis lägenhet på Ha*ga i Umeå.
6. ... stod på en scen var antagligen en estrad i något bönhus i byn. Jag gick på alla barnaktiviteter som fanns och sjöng gladeligen andliga sånger och läste bibelverser utan att darra på rösten redan som sexåring. Dessa framträdanden har jag aldrig riktigt kunnat sluta med. Dessutom har jag spelat lokalrevy och bygdespel på somrarna. Hur kul som helst. På scen står jag numera mest tillsammans med kören. En viktig del av mitt liv.
7. ... svimmade: När jag hade bestämt mig för att sluta fjanta mej och vara rädd för sprutor och nålstick och gick till blodbussen för att lämna blod. När jag såg att kanylen liknade 3:ans strumpstickor vimlade det till i huvudet, men jag framhärdade och lät det ske. Det gick bra ända tills nålen skulle ut. Då fick jag en vision av hur det skulle stå som en fontän rakt upp ur armvecket och dånade av. Men jag var ju på rätta stället för det och när jag kom till sans låg jag bakåttippad i stolen med en sköterska lutad över mig. När jag blev utsläppt ur bussen spydde jag i en buske och gick hem. Det är tjugofem år sedan och sen dess har jag lämnat blod regelbundet utan problem.
8. ... svarade på en fånig enkät har jag heller inte en susning om. Jag försöker undvika sådant och svarar bara på sådant jag måste, typ fastighetsdeklarationen. Och Lottens utmaningar förstås.
En utmaning från Lotten kan givetvis inte lämnas därhän.
Jag kommer nu att berätta om ett antal Första gången. Den som tror att han/hon kommer att få läsa något privat och nervkittlande kan sluta läsa nu. Den som uppskattar lite trams och allvar blandat kan läsa vidare.
Alltså; första gången jag
1. ... åt tacos minns jag inte ett smack av. Tacos har man väl ätit varannan fredag eller lite mer sen 1959 eller så? Däremot minns jag första gången jag åt kebab. Det var i London 1977 och punken var jättestor, men ännu inte skådad i Sverige. Flickan från Lapplandsskogarna glodde fascinerat på ynglingarna med rödrutiga byxor, svarta skinnjackor och prydnader i ansiktet som gjorde att de liknade mjärdar i fejan. (beskrivning från min skolkamrat Åke S.)
Uppdatering: Jo nu minns jag! Det var 1985. Jag var ute på en sommarturné med en gammal kompis från studenttiden. Vi åkte i hans gamla Passat genom Sverige och hälsade på/våldgästade gemensamma vänner och sov på utmattade skumgummimadrasser på olika golv. Tacomiddagen var på första anhalten, hos B som då var tandläkare i Vilhelmina. Det var sommaren innan jag gifte mej första gången och det kände som en slags roadmovie med adjö till ungdomstiden. Om jag hade gjort som det kändes just då hade jag aldrig åkt tillbaka hem. Undrar hur livet hade sett ut då?
2. ... körde bil körde jag en dåvarande pojkväns Saab V4 på en enslig skogsväg i cirka 35 km i timmen. Det gick bara bra. Jag gjorde sällan dumheter i ungdomen, det kom först senare.
3. ... sov i tält minns jag inte heller. Att sova i tält var ett normalt sätt att tillbringa nätter i min barndom. Vi tältade överallt, företrädesvis i Norge. Veckovis under sommarsemestrar när regnet aldrig upphörde och man satt på sockersäckar i baksätet på hemvägen i PV:n, Amazonen eller Peugeot 404:an beroende på årtalet, utan några som helst säkerhetsbältesliknande anordningar i bilen. På vintern veckovis i otillgängliga dalgångar vid fjällsjöar där vi sov på renskinn, i sovsäck och med duntäcken om temperaturen gick under tjugofem. Med maggotburkarna vid fötterna så att de små liven inte skulle frysa ihjäl. Som tonåring tältade jag jämt. På olika läger, med kompisarna på fisketurer eller annat friluftsliv, på fjällvandring m.m. Sov jag hemma nån gång? Måste fråga morsan.
5. ...fick ett jobb var det i den lilla färghandeln i byn. Jag var väl tretton eller så och torkade mest glashyllorna i parfymavdelningen. Alternativt pumpade upp lacknafta eller linolja eller någon annan hälsovådlig produkt ur fat i ett källarrum benämnt "syrarummet" och fyllde på liters flaskor samt försåg med etiketter med tryckt text "Mal*å färghandel" och så skrev man själv dit produktens namn. Därefter vätte men etiketten som var beigeaktig med en brun ram runt om och klistrade fast den på flaskan. Som omväxling blev jag jagad med spikpistolen mellan hyllorna på lagret av 15-åringen som också jobbade där och som var svåger till färghandlaren.
Uppdatering: Lacknaftafatet stod på gården, utomhus. Annars hade väl det där rummet varit förbjudet att beträda, även för fullvuxet folk.
4. ... drack alkohol var jag förmodligen fyllda 20 och handlade själv på bolaget. Jag var som sagt riktigt skötsam som ung. Antagligen var det en flaska rödtjut till någon linsgrytefest i någon kurskompis lägenhet på Ha*ga i Umeå.
6. ... stod på en scen var antagligen en estrad i något bönhus i byn. Jag gick på alla barnaktiviteter som fanns och sjöng gladeligen andliga sånger och läste bibelverser utan att darra på rösten redan som sexåring. Dessa framträdanden har jag aldrig riktigt kunnat sluta med. Dessutom har jag spelat lokalrevy och bygdespel på somrarna. Hur kul som helst. På scen står jag numera mest tillsammans med kören. En viktig del av mitt liv.
7. ... svimmade: När jag hade bestämt mig för att sluta fjanta mej och vara rädd för sprutor och nålstick och gick till blodbussen för att lämna blod. När jag såg att kanylen liknade 3:ans strumpstickor vimlade det till i huvudet, men jag framhärdade och lät det ske. Det gick bra ända tills nålen skulle ut. Då fick jag en vision av hur det skulle stå som en fontän rakt upp ur armvecket och dånade av. Men jag var ju på rätta stället för det och när jag kom till sans låg jag bakåttippad i stolen med en sköterska lutad över mig. När jag blev utsläppt ur bussen spydde jag i en buske och gick hem. Det är tjugofem år sedan och sen dess har jag lämnat blod regelbundet utan problem.
8. ... svarade på en fånig enkät har jag heller inte en susning om. Jag försöker undvika sådant och svarar bara på sådant jag måste, typ fastighetsdeklarationen. Och Lottens utmaningar förstås.
söndag 22 september 2013
Ouppnåeligt
En tid hade jag ett slags finkundsavtal med banken. Det berodde på nåt lån som togs inför nån renovering eller bilköp eller nåt och som det gick att få bättre villkor på om man hade ett sånt avtal. Jag var nog aldrig nån riktig finkund och jag avslutade det där så fort det gick. Skrev om detta 6 november 2008.
."..ett livsstilsmagasin på cirka 48 sidor i limbundet format och exklusivt papper. Enkelt uttryckt speglar innehållet i MagasinMer livets goda samt vägen dit. Första delen berättar om god mat, spännande resor, snygg design och entreprenörer som lyckats, medan bakre delen ger privatekonomiska råd..."
(Ur publicistens beskrivning)
När vi senast lånade pengar blev vi tillfrågade om ett slags bonuskundkoncept i banken. Vi tackade ja, helt enkelt för att det fanns ekonomiska fördelar med det just då. Sen finns det en massa tjänster och erbjudanden som vi aldrig kommer ens i närheten av, eftersom vi inte har de ekonomiska ramarna. Dessutom kommer det ett glassigt magasin hem i brevlådan som handlar om lyxkonsumtion av prylar och upplevelser. Hade jag vetat det tror jag att jag hade tänkt igenom saken en gång till. Jag har redan hunnit få två tidningar, men jag har förstått att så ofta kommer de inte egentligen. Tur, för jag blir bara irriterad, ja nästan förolämpad. Med tanke på vad som har hänt med de luskronor man hade arbetat ihop och försökt placera för att kunna göra något trevligt eller kanske ha en liten extra slant som pensionär känns det som ett hånflin att producera och skicka en sån här tidskrift hem till vanligt folk.
Artiklar som handlar om att åka till Bryssel och dricka kaffe eller till Buenos Aires och ta sej en svängom tango är så fjärran min verklighet som det bara kan bli. Halstrade pilgrimsmusslor, lufttorkad tonfisk och gazpacho på hallon och champagne är väl inte heller vad man funderar på en fredagskväll, fast i tidningen kallar dom det för "TV-middag"...
Här ett litet citat som får mej att undra vad den gamla Sp*arbanken håller på med:
"Spanska solkusten och franska rivieran är inte längre självklara val för svenskar som vill köpa hus i utlandet. Många söker sig nu allt längre bort, till exotiska länder som Brasilien och Thailand där ordet fortfarande har kvar sin ursprungliga betydelse, nämligen avskildhet" Sen kommer en artikel om vad man bör tänka på när man ska köpa sig ett hus i något av dessa länder.
Bästa Föreningssparbank/Swedbank (Bara ett enda e från Kålrotsbank vilket hade varit folkligare och mer jordnära), jag kan härmed meddela vad som är självklara val för de flesta svenskar och bankkunder: En halvgammal husvagn en vecka i Byske, en vecka i en campingstuga någonstans, en fisketur till Vindelälven eller möjligen fjällen om kassan tillåter, eller motsvarande i andra delar av landet. Jag kan även upplysa om att avskildhet är mycket lättare att hitta här hemma än i Brasilien och Thailand, obebyggda kvadratmeter torde vara betydligt enklare att finna i Sveriges glesbygder. Dessutom skulle resorna bli billigare och de tilltänkta stugägarna fick då en massa pengar över som de kunde använda till att investera i de vacklande företagen i trakten så att livet kan gå vidare för oss vanliga människor.
Artikeln avslutas med en rad om en ö i Thailand där boendemiljön (med frisk luft och total tystnad) är ekologiskt genomtänkt. Min kommentar blir att allt det där finns även i Murpejaure. Dessutom går det att åka tåg+buss och det är mycket närmare. Vore det inte ekologiskt genomtänkt så säj?
."..ett livsstilsmagasin på cirka 48 sidor i limbundet format och exklusivt papper. Enkelt uttryckt speglar innehållet i MagasinMer livets goda samt vägen dit. Första delen berättar om god mat, spännande resor, snygg design och entreprenörer som lyckats, medan bakre delen ger privatekonomiska råd..."(Ur publicistens beskrivning)
När vi senast lånade pengar blev vi tillfrågade om ett slags bonuskundkoncept i banken. Vi tackade ja, helt enkelt för att det fanns ekonomiska fördelar med det just då. Sen finns det en massa tjänster och erbjudanden som vi aldrig kommer ens i närheten av, eftersom vi inte har de ekonomiska ramarna. Dessutom kommer det ett glassigt magasin hem i brevlådan som handlar om lyxkonsumtion av prylar och upplevelser. Hade jag vetat det tror jag att jag hade tänkt igenom saken en gång till. Jag har redan hunnit få två tidningar, men jag har förstått att så ofta kommer de inte egentligen. Tur, för jag blir bara irriterad, ja nästan förolämpad. Med tanke på vad som har hänt med de luskronor man hade arbetat ihop och försökt placera för att kunna göra något trevligt eller kanske ha en liten extra slant som pensionär känns det som ett hånflin att producera och skicka en sån här tidskrift hem till vanligt folk.
Artiklar som handlar om att åka till Bryssel och dricka kaffe eller till Buenos Aires och ta sej en svängom tango är så fjärran min verklighet som det bara kan bli. Halstrade pilgrimsmusslor, lufttorkad tonfisk och gazpacho på hallon och champagne är väl inte heller vad man funderar på en fredagskväll, fast i tidningen kallar dom det för "TV-middag"...
Här ett litet citat som får mej att undra vad den gamla Sp*arbanken håller på med:
"Spanska solkusten och franska rivieran är inte längre självklara val för svenskar som vill köpa hus i utlandet. Många söker sig nu allt längre bort, till exotiska länder som Brasilien och Thailand där ordet fortfarande har kvar sin ursprungliga betydelse, nämligen avskildhet" Sen kommer en artikel om vad man bör tänka på när man ska köpa sig ett hus i något av dessa länder.
Bästa Föreningssparbank/Swedbank (Bara ett enda e från Kålrotsbank vilket hade varit folkligare och mer jordnära), jag kan härmed meddela vad som är självklara val för de flesta svenskar och bankkunder: En halvgammal husvagn en vecka i Byske, en vecka i en campingstuga någonstans, en fisketur till Vindelälven eller möjligen fjällen om kassan tillåter, eller motsvarande i andra delar av landet. Jag kan även upplysa om att avskildhet är mycket lättare att hitta här hemma än i Brasilien och Thailand, obebyggda kvadratmeter torde vara betydligt enklare att finna i Sveriges glesbygder. Dessutom skulle resorna bli billigare och de tilltänkta stugägarna fick då en massa pengar över som de kunde använda till att investera i de vacklande företagen i trakten så att livet kan gå vidare för oss vanliga människor.
Artikeln avslutas med en rad om en ö i Thailand där boendemiljön (med frisk luft och total tystnad) är ekologiskt genomtänkt. Min kommentar blir att allt det där finns även i Murpejaure. Dessutom går det att åka tåg+buss och det är mycket närmare. Vore det inte ekologiskt genomtänkt så säj?
Medias ansvar
Detta skrev jag, mycket upprörd, efter att ha läst debatten om en kvinna med ett efternamn som börjar på Z och hennes uppträdande som jurymedlem i programmet Idol. Jag såg det inte själv, gör aldrig det eftersom jag blir både upprörd och ledsen över det sätt som deltagarna behandlas på i auditiondelen. Vid den tiden levde hon ihop med en man som blev känd genom att göra ner personer på ett sätt som skulle föreställa roligt. Mannen i fråga har vuxit upp och är en hyfsad och ibland rentav väldigt bra skribent medan kvinnan i fråga fortfarande har svårt att veta hur man uppträder och uttrycker sej offentligt. Och de lever inte ihop längre. Skrivet 19 oktober 2008.
Jag tänker inte nämna någon vid namn, för det som har hänt den senaste veckan borde ha skett med största möjliga diskretion. Ingen borde försöka skaffa "poäng" på att vara otrevlig. Och ingen vettig chef borde anställa en person bara med uppdraget att vara kontroversiell. Och samma regler som gäller i samhället i övrigt borde gälla för en programledare i TV, även om det inte står skrivet på papper. Vanlig hyfs och vanligt folkvett ska väl inte behöva vara inskrivet i ett kontrakt?
Jag undrar också över om det vore möjligt att två personer som förtjänar sitt uppehälle på att håna andra mer eller mindre kända personer kan leva tillsammans i ett varmt och respektfullt och kanske rentav lyckligt förhållande..?
Nähä, kanske inte.
Jag tänker inte nämna någon vid namn, för det som har hänt den senaste veckan borde ha skett med största möjliga diskretion. Ingen borde försöka skaffa "poäng" på att vara otrevlig. Och ingen vettig chef borde anställa en person bara med uppdraget att vara kontroversiell. Och samma regler som gäller i samhället i övrigt borde gälla för en programledare i TV, även om det inte står skrivet på papper. Vanlig hyfs och vanligt folkvett ska väl inte behöva vara inskrivet i ett kontrakt?
Jag undrar också över om det vore möjligt att två personer som förtjänar sitt uppehälle på att håna andra mer eller mindre kända personer kan leva tillsammans i ett varmt och respektfullt och kanske rentav lyckligt förhållande..?
Nähä, kanske inte.
Konsumentövervakning
Det här inlägget skrevs när det var alldeles nytt med erbjudanden till kunderna utifrån deras köpvanor. Jag minns att det var en del debatt om detta när det kom och jag var väldigt tveksam själv, det kändes inte bra att bli kartlagd på det viset även om jag inte precis handlar nåt jag skäms för. Men man vänjer sej fort och jag har inte kommit mej för att avanmäla intresset för anpassade rabatterade varor. Däremot handlar jag inte så ofta på de där erbjudandena. 10 % på en burk tacosås blir ju inga hemmansvärden. Skrivet 15 oktober 2008.
Nu har jag också fått ett sånt där erbjudande från mataffären på tre bokstäver som är anpassat efter mina tidigare inköp. Eller jag och jag, det står faktiskt både mitt och makens namn överst på papperet, stort dessutom, cirka 48 punkter gissar jag och med ett käckt &-tecken mellan namnen.
Nu handlar vi nog oftast på koopra, åtminstone jag, men det som inte finnes i den butiken får man svänga om på trebokstäverna och handla på vägen hem. Därför saknas en del frekventa och vardagliga varor i erbjudandet. Jag hoppas åtminstone att det är så det förhåller sig. Annars måste jag nog ta ett allvarligt samtal med maken om hushållsutgifterna. Jag trodde att han mest handlar fil och musli och de båda finns i och för sig också med på lappen. Äggnudlar och hushållspapper är nog mina, för jag gillar de där nudlarna bättre än koopras och papperet med halva arkstorleken mellan perforeringarna är väldigt ekonomiskt. Likaså påse med mixad sallad, det köper jag ibland.
Men vem shoppar loss på choklad i rulle, fryst tårta, färskpressad juice och fläsk/köttkorv? OK, en gång i somras, den dagen det var sommarmarknad, köpte jag två flaskor dyr juice åt tjejerna eftersom det bara fanns läsk att handla i matstånden, så det rår jag för. Och det kan väl hända att en fryst schwartswald på extrapris slunkit med vid mors dag då de brukar kosta 19.90. Och säkert har gubben handlat hungrig nån gång och rivit åt sej en rulle center i kassakön. Men korven? Jag kan inte minnas när vi ätit sån senast.
Så den där övervakningen som trebokstäverna ägnar sig åt kan inte vara så särskilt effektiv, eller så har man nån sorts slumpgenerator som poppar fram bollar med något som man någon gång har köpt så att det inte ska bli bara fil och sportbröd på erbjudandena. "10 varor som ni brukar köpa", som det står med nästan lika stora bokstäver som våra namn, är i alla fall en klar överdrift.
Och i princip känns det väl bättre om det blir lite galet. Jag kan inte tycka att det är helt positivt att någon håller reda på exakt vad jag köper. Man kan ju faktiskt avsäga sig de här "förmånerna" om man vill. Ska fundera på det.
Nu har jag också fått ett sånt där erbjudande från mataffären på tre bokstäver som är anpassat efter mina tidigare inköp. Eller jag och jag, det står faktiskt både mitt och makens namn överst på papperet, stort dessutom, cirka 48 punkter gissar jag och med ett käckt &-tecken mellan namnen.
Nu handlar vi nog oftast på koopra, åtminstone jag, men det som inte finnes i den butiken får man svänga om på trebokstäverna och handla på vägen hem. Därför saknas en del frekventa och vardagliga varor i erbjudandet. Jag hoppas åtminstone att det är så det förhåller sig. Annars måste jag nog ta ett allvarligt samtal med maken om hushållsutgifterna. Jag trodde att han mest handlar fil och musli och de båda finns i och för sig också med på lappen. Äggnudlar och hushållspapper är nog mina, för jag gillar de där nudlarna bättre än koopras och papperet med halva arkstorleken mellan perforeringarna är väldigt ekonomiskt. Likaså påse med mixad sallad, det köper jag ibland.
Men vem shoppar loss på choklad i rulle, fryst tårta, färskpressad juice och fläsk/köttkorv? OK, en gång i somras, den dagen det var sommarmarknad, köpte jag två flaskor dyr juice åt tjejerna eftersom det bara fanns läsk att handla i matstånden, så det rår jag för. Och det kan väl hända att en fryst schwartswald på extrapris slunkit med vid mors dag då de brukar kosta 19.90. Och säkert har gubben handlat hungrig nån gång och rivit åt sej en rulle center i kassakön. Men korven? Jag kan inte minnas när vi ätit sån senast.
Så den där övervakningen som trebokstäverna ägnar sig åt kan inte vara så särskilt effektiv, eller så har man nån sorts slumpgenerator som poppar fram bollar med något som man någon gång har köpt så att det inte ska bli bara fil och sportbröd på erbjudandena. "10 varor som ni brukar köpa", som det står med nästan lika stora bokstäver som våra namn, är i alla fall en klar överdrift.
Och i princip känns det väl bättre om det blir lite galet. Jag kan inte tycka att det är helt positivt att någon håller reda på exakt vad jag köper. Man kan ju faktiskt avsäga sig de här "förmånerna" om man vill. Ska fundera på det.
Frågor och svar
Ännu en s.k. bloggutmaning, alltså att man ska skriva ett inlägg om ett visst ämne eller som här, svara på ett antal frågor och sen skicka dem vidare till andra bloggare. Det sista gör jag ju aldrig, men frågorna svarade jag på i denna utmaning. Två gånger till och med. 1 oktober 2008.
Vilken mat äter du ofta? Wokat. Älgwok, kycklingwok, rotsakswok, restwok... Gärna med fullkornsnudlar eller bulgur.
När du är på kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till att duka av? Beror på var det är. Oftast hjälper jag nog till, om jag inte blir tillsagd att låta bli.
Var sitter du helst när du bloggar? Vid datorn, som står i ett skåp mitt i huset för tillfället eftersom mitt arbetsrum blev deltidsbostad åt gymnasieeleven i familjen.
Köper du ofta triss? Jättesällan. Det kan gå år mellan tillfällena. Fast i sommar och höst har lottköpandet skenat något, jag har nog köpt tre eller fyra, varav en dubbel. Jag vill ha ett nytt kök.
Vilket land eller stad har varit din bästa semester? Alla resor är mina bästa resor. En helg vid Vindelälven kan vara det bästa, just då. Kina var fantastiskt och Grekland är också underbart. Men det finns ju så många andra ställen som jag skulle vilja uppleva. Pengar och tid finns det inte tillräckligt av, tyvärr.
Vilken kanal tittar du på? Knappt någon alls. Tittar väldigt sällan på TV. Blir det något så är det ettans fredagsunderhållning kl 20, Dobidoo, På spåret eller nåt sånt.
Vilken tråkfia jag är, tänker jag när jag läser mina svar. Jag borde kanske ha ljugit.
Jag gör ett nytt försök:
Vilken mat äter du ofta? Åh, jag äter knappt något, men lite löjrom och ett glas torr champagne slinker väl alltid ner.
När du är på kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till att duka av? Helst inte, jag vill inte skada mina för dyra pengar manikurerade naglar eller få flottfläckar på Versacetrasan som jag draperat över min slimmade och trimmade kropp.
Var sitter du helst när du bloggar? Bloggar, så trivialt. Inte ägnar jag mig åt sådant. Däremot är jag firad krönikör i en av våra största kulturtidskrifter och tjänar massor med pengar på några rader i månaden. Mina alster dikterar jag naturligtvis liggande på schäslongen, för min lille sekreterare Jean-Claude.
Köper du ofta triss? Varför skulle jag göra det? Det finns inget som jag behöver tre av. Det mesta på mej finns i par.
Vilket land eller stad har varit din bästa semester? Cannes är underbart på våren. Mitt i sommaren trivs jag bäst på min gård på Österlen och om hösten tycker jag om att vandra i de skotska högländerna. Vintertid är det förstås chalêten i Verbier eller hytten vid Holmenkollen som lockar.
Vilken kanal tittar du på? Panamakanalen är intressant ur sjöhistorisk synpunkt men Göta kanal har sin lantliga charm.
Är det någon annan som har ett lika vardagligt/glamouröst liv att dela med sig av går det bra att anta utmaningen.
Vilken mat äter du ofta? Wokat. Älgwok, kycklingwok, rotsakswok, restwok... Gärna med fullkornsnudlar eller bulgur.
När du är på kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till att duka av? Beror på var det är. Oftast hjälper jag nog till, om jag inte blir tillsagd att låta bli.
Var sitter du helst när du bloggar? Vid datorn, som står i ett skåp mitt i huset för tillfället eftersom mitt arbetsrum blev deltidsbostad åt gymnasieeleven i familjen.
Köper du ofta triss? Jättesällan. Det kan gå år mellan tillfällena. Fast i sommar och höst har lottköpandet skenat något, jag har nog köpt tre eller fyra, varav en dubbel. Jag vill ha ett nytt kök.
Vilket land eller stad har varit din bästa semester? Alla resor är mina bästa resor. En helg vid Vindelälven kan vara det bästa, just då. Kina var fantastiskt och Grekland är också underbart. Men det finns ju så många andra ställen som jag skulle vilja uppleva. Pengar och tid finns det inte tillräckligt av, tyvärr.
Vilken kanal tittar du på? Knappt någon alls. Tittar väldigt sällan på TV. Blir det något så är det ettans fredagsunderhållning kl 20, Dobidoo, På spåret eller nåt sånt.
Vilken tråkfia jag är, tänker jag när jag läser mina svar. Jag borde kanske ha ljugit.
Jag gör ett nytt försök:
Vilken mat äter du ofta? Åh, jag äter knappt något, men lite löjrom och ett glas torr champagne slinker väl alltid ner.
När du är på kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till att duka av? Helst inte, jag vill inte skada mina för dyra pengar manikurerade naglar eller få flottfläckar på Versacetrasan som jag draperat över min slimmade och trimmade kropp.
Var sitter du helst när du bloggar? Bloggar, så trivialt. Inte ägnar jag mig åt sådant. Däremot är jag firad krönikör i en av våra största kulturtidskrifter och tjänar massor med pengar på några rader i månaden. Mina alster dikterar jag naturligtvis liggande på schäslongen, för min lille sekreterare Jean-Claude.
Köper du ofta triss? Varför skulle jag göra det? Det finns inget som jag behöver tre av. Det mesta på mej finns i par.
Vilket land eller stad har varit din bästa semester? Cannes är underbart på våren. Mitt i sommaren trivs jag bäst på min gård på Österlen och om hösten tycker jag om att vandra i de skotska högländerna. Vintertid är det förstås chalêten i Verbier eller hytten vid Holmenkollen som lockar.
Vilken kanal tittar du på? Panamakanalen är intressant ur sjöhistorisk synpunkt men Göta kanal har sin lantliga charm.
Är det någon annan som har ett lika vardagligt/glamouröst liv att dela med sig av går det bra att anta utmaningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)