Ja, kanske. Det är en smaksak. Det några ser som skräp kanske någon annan hittar ett värde i. Här finner du gamla postningar som möjligen kan ha ett läsvärde. Jag sorterar bland mina gamla bloggar och fyller på efterhand. Det blir inga inlägg av dagbokstyp utan inlägg jag skrivit som omvärlsdsobservationer eller reflexioner över en eller annan företeelse och som inte är direkt tidsbundna. Det finns ingen besöksräknare här och går inte heller att kommentera. Den här bloggen finns för de som har sagt att de tycker om att läsa det jag skriver. Vill någon kommentera så gör det på andra platser där jag går att nå eller öga mot öga. Den kritiske läsaren med negativ inställning i allmänhet och till bloggande i synnerhet behöver inte alls besöka Återvinningen. Men ni andra är välkomna! Kanske gör någon ett fynd, det händer på såna ställen.

söndag 19 februari 2017

Thereminens sentida kusin

Det här är en postning från 20 januari 2010. Det jag bloggade om var en upplevelse från första och hittills enda gången som jag fått möjlighet att besöka en stor mässa för IT och lärande. Hoppas inte sista, men då får jag nog söka mej en annan arbetsgivare. Mässor och liknande är inte något som prioriteras i kommunala grundskolor. I alla fall så blev det aktuellt i och med att Lotten (ständigt denna Lotten) postade ett inlägg där instrumentet theremin nämndes. 

Trots allt spännande jag såg på BETT-mässan var det ett instrument som imponerade allra mest. Det är inget jag jobbar med eller ska jobba med inom överskådlig tid, men jag blev helt fascinerad. Musik för människor med funktionshinder är inget nytt för mej, jag har till och med gått några kurser i musikterapi, men det här var något som jag inte kände till.

Instrumentet Soun*dbeam är inspirerat av thereminen. Den manövrerades med hjälp av elektriska signaler men Soun*dbeam använder ultraljudsvågor som kan anpassas efter den som spelar. Långa eller korta avstånd, stora eller små rörelser och givetvis kan den i detta elektronikens tidevarv låta på massor av olika sätt .

Så här ser den ut. Inte så märkvärdigt kanske du tycker.

Jag provspelade i London, en Soun*dbeam med två "ultraljudstrattar". En programmerad med toner som varade så länge man inte rörde handen som fick vara "komp" och en som jag spelade "melodin" på. Det var lätt och jätteroligt! Damen som demonstrerade filmade mej men tyvärr spelade hon bätte än hon filmade så det blev skräp. Hämta i stället en hushållsrulle och titta på en mycket bättre film, när "combodude5" spelar sitt egenkomponerade musikstycke på instrumentet.

Han skriver:
This is a video of me performing my original composition "Conquest" I have a genetic disability called SMA(Spinal Muscular Atrophy) and I use a technology called the soundbeam. All of the orchestral music I composed using a Mac computer.

Kolla hur han styr instrumentet med rullstolen, huvud och höger hand - helt magiskt.

Musik på Soundbeam framförs av Ari Kinarthy