Ja, kanske. Det är en smaksak. Det några ser som skräp kanske någon annan hittar ett värde i. Här finner du gamla postningar som möjligen kan ha ett läsvärde. Jag sorterar bland mina gamla bloggar och fyller på efterhand. Det blir inga inlägg av dagbokstyp utan inlägg jag skrivit som omvärlsdsobservationer eller reflexioner över en eller annan företeelse och som inte är direkt tidsbundna. Det finns ingen besöksräknare här och går inte heller att kommentera. Den här bloggen finns för de som har sagt att de tycker om att läsa det jag skriver. Vill någon kommentera så gör det på andra platser där jag går att nå eller öga mot öga. Den kritiske läsaren med negativ inställning i allmänhet och till bloggande i synnerhet behöver inte alls besöka Återvinningen. Men ni andra är välkomna! Kanske gör någon ett fynd, det händer på såna ställen.

onsdag 1 maj 2013

Skönhetsoperation

Detta område är inte min kopp te. Jag har inte ägnat mycket energi åt min utvärtes fysionomi och varit starkt kritisk till att låta kniven skapa självförtroende. Men som med mycket annat blir jag med åren mer liberal och även när det gäller detta. Visst bör man väl få hjälp om ögonlocken hänger så att man ser ledsen ut hela tiden fast man inte är det? Detta handlar om en väldigt liten operation, men den hade en lustig liten knorr, därför berättar jag om den. Skrivet 31 januari 2008.

Jag har gjort en skönhetsoperation. Detta skedde i tisdags i den närmaste lilla staden. En liten "kula" (nej, inte en sån kula!) som inte funnits tidigare på min mage skulle bort.

Doktorn var inte riktigt färdigutbildad men jag sa att det gick bra att träna lite på mej. Mina chanser att komma någonvart med hjälp av kroppsliga företräden är nog förbi hur som helst.

När jag frågade hur mycket han trodde att jag skulle tappa i vikt som följd av ingreppet lovade han minst ett gram. Allt till det bättre.

Det slumpade sig så att den söte lille doktorn var densamme som jag skulle besöka senare på eftermiddagen för att titta på den lägenhet han flyttar ut ur som eventuellt blir dotterns. När han lämnade mej och syster Emmy för omplåstring vinkade han och sa "Vi ses senare hemma hos mej då". Stora ögon fick sköterskan. Men jag lugnade henne med att säga att han nog ändå var för ung för min smak.