I januari 2008 pågick en stor diskussion i bloggvärlden om hur man skriver på tangentbord. Medlemmarna i min generation har i många fall haft maskinskrivning eller kontorskunskap som skolämne och borde alltså vara bättre förberedd på en tillvaro som man styr via tangentbord. Men jag vet inte hur det är med det. Den som inspirerade mej till detta var Mymlan som sedan dess har fått en position som en av de mest inflytelserika bloggarna och som alltid skriver om väsentliga ämnen både i bloggmediet och på andra ställen. Jag hade precis också börjat intressera mej för läs- och skrivmetoder utifrån datorskrivande, något som numera är en självklarhet i många skolor, vår också.
Mymlan skriver intressant om undervisning i maskinskrivning. Jag kan hålla med henne om frågeställningen; varför anses inte detta viktigt längre nu när i stort sett alla människor förväntas använda tangentbord dagligen? Jag blir nästan full i skratt när jag har att göra med dataexperter och IT-snillen som använder tangentbordet så taffligt att min gamla kontorskunskapsfröken skull gråta. Och man lider när man sitter hos en läkare som ska skriva något på dator samtidigt som han ställer frågor om patienten. Senast var det en narkosläkare inför operation av ett barn. Det tog evigheter. Vilket slöseri med samhällsresurser... En sekreterare skulle ha sparat massor med tid och förmodligen pengar. En läkarlön för att sitta och leta bokstäver, det liknar ju ingenting.
Arne Trageton är en norsk pedagogikforskare. Han driver ett forskningsprojekt där tesen är att barn lär sig både att läsa och skriva snabbare och bättre om de från allra första början använder dator i stället för papper och penna. Han rekommenderar en “personlig touch-metod” Alltså att man ska använda alla fingrar men inte slaviskt följa en viss placering. Själv har jag haft kontorskunskap med skärm eller klisterlappar på tangenterna och hastighets/rättskrivningsprov och jag skriver fortfarande enligt den gamla metoden . Det fungerar alldeles utmärkt. Jag skriver nog mera fel än jag gjorde på skrivmaskin men jag skyller som Mymlan på att det går så fort att trycka ned tangenterna på tangentbordet så det blir lätt en bokstav för mycket eller en omkastning här och där. Mellanrummen hamnar ibland fel också. Särskilt händer detta vid bloggskrivande när tanken löper fritt och snabbt.
Mina tonåringar skriver med högst personlig metod och det går minst lika snabbt men blir ännu mera fel än när jag skriver. De har aldrig haft någon undervisning i hur man skriver med alla fingrarna. Jag använder gärna datorn som skrivhjälpmedel när jag jobbar med barn som har läs- och skrivsvårigheter (ja andra också förstås) och man får särskilt betona att de ska använda båda händerna när de skriver. Även barn som är väldigt datorvana hemifrån använder ofta bara den dominanta handen.
Lite undervisning kanske inte vore fel?
