Staden jag besöker då och då för nödvändigt handlande som inte går att göra i glesbygden eller per post förändras. För tjugo år sedan skedde det någon liten förändring vartannat år eller så, men nu händer det att man inte hittar till favoritbutikerna om besöken blir glesare än nåt per kvartal. Eller rättare sagt; man känner alltför väl igen affärerna. De är nämligen desamma som på alla andra ställen man besöker. Det spelar liksom ingen roll om man shoppar i Stockholm, Örebro, Luleå eller Skellefteå.
Samma butiker med nästan samma saker. Dessutom är det ingen variation i sortimentet i många av de "nya" affärerna. Hur många Dolla*r Store, Jys*k, Ö&*B, Ru*sta eller J*ula kan det finnas plats för här i världen? Det hade också öppnat en ny affär på nya köpcentrat, nämligen heminredningsaffären "Sh*ape". Med samma prylar i. Mycket av sortimentet finns också i de gamla vanliga varuhusen och på Cla*s O.
Och var kommer alla dessa grejor ifrån? Finns det någon fabrik som tillverkar miljoner och åter miljoner av de här artiklarna? Eller tillverkas likadana saker i miljoners fabriker? Lite som en Tim Burton-film känns det. Overkligt på något sätt.
Och var finns alla hem som borde vara översvämmade av mattorna, toalettborstarna, de plastiga husgeråden, konstväxterna i de överdekorerade blomkrukorna och framför allt: doftljusen. Hur i himlens namn kan det finnas en sån marknad för doftljus? Bara här i min lilla by kan man köpa doftljus på minst tre - fyra ställen.
Det är inte utan att man längtar efter Asplunds, Regent och vad de nu hette.
Eller kanske till lanthandeln i Åmliden som min gammelfaster hade. Om man vill fly ännu längre tillbaka, till en idyllisk tid när ingen behövde mer än mat i magen och nya gummistövlar och en ny flanellskjorta ibland.
Fast när jag tänker efter så fanns det uppdragbara plåtleksaker och vattenfärger i små rektangulära plåtaskar där också. Konsumismens tidsålder hade börjat - men den höll sig inom rimlighetens gränser.
 |
| Målarlåda med 12 vattenfärger från lanthandeln i Åmliden. Inköpt (eller fådd) nån gång på 60-talet, men troligen många fler ån än så på nacken. |
