Ja, kanske. Det är en smaksak. Det några ser som skräp kanske någon annan hittar ett värde i. Här finner du gamla postningar som möjligen kan ha ett läsvärde. Jag sorterar bland mina gamla bloggar och fyller på efterhand. Det blir inga inlägg av dagbokstyp utan inlägg jag skrivit som omvärlsdsobservationer eller reflexioner över en eller annan företeelse och som inte är direkt tidsbundna. Det finns ingen besöksräknare här och går inte heller att kommentera. Den här bloggen finns för de som har sagt att de tycker om att läsa det jag skriver. Vill någon kommentera så gör det på andra platser där jag går att nå eller öga mot öga. Den kritiske läsaren med negativ inställning i allmänhet och till bloggande i synnerhet behöver inte alls besöka Återvinningen. Men ni andra är välkomna! Kanske gör någon ett fynd, det händer på såna ställen.

måndag 4 mars 2013

Valfrihetstvång

En annan bloggare (Klimakteriehäxan, fortfarande aktiv) skrev  vid den här tiden om att hon önskade en god fé som kunde hålla reda på hushållsekonomin. Det är för mycket som ska hållas ordning på och fattas beslut om tyckte hon. Inspirerad av detta sorterade jag mina tankar om hur allt väljande kräver ett engagemang hos oss medborgare som vi kanske inte har. I eftertankens kranka blekhet kan jag se att jag borde ha varit mycket mer aktiv. Då hade vår livssituation sett annorlunda ut i dag. Så vänta inte på fén, beställ rådgivning hos bankerna och försäkringsbolagen. De finns inte där för din trygghet om du nu lever i den naiva tron. Och har du valt fel finns ingen nåd när katastrofen händer dej. Skrivet 20/10 2007. 

Jag tycker att problemet stavas: Valfrihet.

Det finns alldeles för mycket att välja på nuförtiden och alldeles för lite tid att sätta sig in i allt. Telefoni, elbolag, försäkringsbolag, pensionsplaceringar och så vidare. Jag får perioder när jag ser över allt efter bästa förmåga och känner mej sen nöjd ett tag. Men så vet man att alla villkor och förutsättningar ändras eftersom tiden går och man borde ha en ständigt pågående översyn. Jag har bekanta som sitter framför datorn varenda dag och flyttar pensionspengar mellan fonderna, men det har inte jag tid med.

Man måste väl ha tid att bara finnas till också? Och putsa fönster, impregnera täckbyxor, laga god och nyttig mat till familjen, ta hem farmor från hemmet och andra väsentligheter i det mindre formatet.

Tänk om vi rentav här har en del av förklaringen till att alla jag känner tycker att tiden till socialt liv har minskat drastiskt de senaste tio åren? Tänk om vi skulle använda mer av tiden till att bry oss om varann? Det är ju inte rättvist om det är så att de som skjuter undan tankarna på orange kuvert och liknande och använder tiden till medmänsklighet ska straffas med sämre levnadsvillkor på ålderdomen?

Jag håller med K-häxan. Jag föreslår att man inrättar det statliga Goda-Fe-institutet som håller ordning och fattar goda kloka beslut åt alla som vill göra annat av livet. Endast rättrådiga och sant altruistiska personer får anställning där. Endast etiska investeringar får feerna göra med fokets pengar.

Mer Frihet från Energikrävande Val åt folket!
Verklig Val-Frihet.
Eller kanske Val-Frid rentav?