 |
| Perfekta spår, alltid. |
Om jag skulle skriva en Science fiction-novell skulle monstret heta Thaw Glue och ur dess porer skulle den vämjeliga substansen tränga ut för att klibba ner hela världen.
Tog en tur i spåret i dag och insåg att universalklistret inte räckte till utan jag klämde på ett ordentligt lager tödito. Tyvärr tänkte jag inte på att det blåst en hel del under tisdagsdygnet så spåren var fulla av båss som blåst ner från träden. Jag styrde mot myrarna bakom milspåret för jag förstod att det skulle vara bättre där men den bit jag åkte genom skogen hann det fastna tallbarr, barkflagor, skägglav och kottar (nej nu överdrev jag) under skidorna. Det var alltså ingen större njutning med åkningen i dag. Jag letade upp en fortfarande frusen driva och skrapade av det som gick men sen hade jag ju inget fäste kvar. Så armarna fick sej en duvning till. Men det var vackert i skogen. Och kolla vilka fantastiska skidspår vi har här!
Om man ska vara lite mer seriös när det gäller vädret så kan man förstås undra vart klimatet är på väg. Detta är nu tredje året när det blir så här milt redan i början av mars. Är det slumpen eller naturliga förskjutningar av köldpolerna eller är det så att vi börjar se effekterna av vårt sätt att leva och ta för oss av jordens resurser? När jag var barn så vet jag säkert att vi åkte spark från november till april, vartenda år. Möjligen var det någon trettondagsblia då det var lite slaskigt men det gick alltid över. Numera tar alltid vinterföret på vägar och gångbanor slut i början av mars. Lite läskigt är det. Klart läskigare än Thaw Glue-monstret.
