Ja, kanske. Det är en smaksak. Det några ser som skräp kanske någon annan hittar ett värde i. Här finner du gamla postningar som möjligen kan ha ett läsvärde. Jag sorterar bland mina gamla bloggar och fyller på efterhand. Det blir inga inlägg av dagbokstyp utan inlägg jag skrivit som omvärlsdsobservationer eller reflexioner över en eller annan företeelse och som inte är direkt tidsbundna. Det finns ingen besöksräknare här och går inte heller att kommentera. Den här bloggen finns för de som har sagt att de tycker om att läsa det jag skriver. Vill någon kommentera så gör det på andra platser där jag går att nå eller öga mot öga. Den kritiske läsaren med negativ inställning i allmänhet och till bloggande i synnerhet behöver inte alls besöka Återvinningen. Men ni andra är välkomna! Kanske gör någon ett fynd, det händer på såna ställen.

söndag 17 februari 2013

Fason, skapnad och barnmode

Skrivet 23 april 2007. Tyvärr är ämnet inte mindre aktuellt idag, snarare tvärtom. När jag nu några år senare ser de här bilderna igen funderar jag över hur de här unga modellerna regisserats. Pojken står på ett normalt pojkvis, men visst är det en egendomlig pose hos flickan?
 
 




















Det är bra att man ser över vad barn äter i skola och på fritids. Saftsoppa och kräm passar dåligt som vardagsmellanmål. Det är bra när barn rör på sej i stället för att tillbringa sin tid sittande vid bildskärmar av olika slag. Alla mina barn äter bra, rör på sej mycket och de ser väldigt olika ut.

Det stora problemet är att kläderna ser alldeles lika ut. Killkläderna är mycket "tolerantare" till skärningen. De kan man ha om man är smal eller lite rund. Men flickkläderna...vojne vojne.

Den som passar i flickklädmodet ska vara pinnsmal och då menar jag pinnsmal. Man får inte ha varken breda axlar, kraftiga överarmar eller rund mage. Eller rund ända för den delen. Fast ingen hos oss råkar ha just det sista (av barnen alltså) så ser jag och hör hur jobbigt det är för flickor med den kroppsformen. Och när man har passerat 128 centilong är det fullständigt omöjligt att hitta nånting för då blir de redan smala kläderna så smala att endast den som balanserar på gränsen till anorexi passar riktigt bra i dem. Nej, nu tog jag väl i, men den av min flickor som verkligen har varit jättesmal är den enda som har kunnat ha sin "rätta" centilongstorlek och inte nästa med uppfållade byxben.

Och hur kul är det med killkläder som är svarta, militärgröna och kanske lite mörkt orange, och med döskallar eller drakar på när man är en tjej som gillar rött, rosa och ljuslila och mönster med blommor och snirkliga bokstäver? Inte mycket.

Bilderna är hämtade från HM:s hemsida och är inte extrema på något vis utan representativa för utbudet.