Skrivet 26 maj 2007, också detta inspirerat av bilbloggdamen. Jag har letat bilder av den där gröna Väduren men inte hittat någon. Det hade annars kunnat vara intressant för läsaren för det var en högst egendomlig maskin som inte liknade någon annan gräsansningsapparat jag har sett. Att bilder saknas på webben torde betyda att det inte fanns särskilt många och att de definintivt inte överlevt in i den digitala tidsåldern.
Det är lika bra att erkänna: Jag har också hört till de som hatar. Jag brukade raljera över folk som först åker gräsmattan runt med åkklippare för att sedan dra på sig träningsoverallen och springa motionsspåret runt.
De första 5 åren som villaägare körde jag handjagare runt "gräsmattan". Det var ganska kul. När jag klippte gräset kom grannars och andra mer långväga barn springande för att titta på den märkliga manicken så det blev som ett manifestationståg runt tomten mer än en vanlig gräsklippning. Citationstecknen betyder att det inte fanns så mycket gräs på den, det gäller nämligen att gödsla med stor måtta om det ska funka med orange Stiga cylinder -82. Vid denna tidpunkt var jag ordförande i den lokala miljörörelsen så det fanns inget val.
När den första batteriklipparen kom runt -87-88 köpte jag en. Den var grön och hette "Vädur" och såg ut som en jättelik groda som blivit överkörd överallt utom på mitten. Den gick förvånansvärt bra. Gödslingen stod fortfarande på sparläge förstås. På baksidan var det nu mest mossa och den behöver inte klippas men är grön och mjuk. Problemet med Vädur var att laddningsautomatik inte var uppfunnen så när man glömde den i laddning fick batterierna spader och blev tommare än tomma. Då fick man montera isär hela maskinen och koppla om från serie- till parallellkoppling eller om det var tvärtom, och ladda om med en bilbatteriladdare under noggrann uppsikt så att inte hela garaget flög i luften.
Numera kör vi en röd motorklippare av känt märke med uppsamlare. Vi kostar även på oss lite gödsel ibland, av fjäderfäursprung, vartannat år eller så. Klippet lägger jag i blomrabatterna och växthuset. Ingen i detta hushåll klipper gräset före 11 på söndagarna och vi tankar Aspen-bränsle (som om det skulle spela roll de få litrarna per säsong...) så jag anser att vi är bortom allt tvivel oskyldiga till både psykosocial och biologisk miljöförstöring, i alla fall i någon större grad.
