Jag fick väldigt många kommentarer till det förra inlägget om tagetesarna. De flesta försökte övertyga mej om att det är riktigt dålig smak att gilla tagetes. Detta skrevs 4 april.
Jag har funderat ett par dagar, och jag tror att jag har kommit på varför jag känner och reagerar som jag gör.
Det är så här: Jag tycker om när det är fint. Jag är noggrann. När jag gör något lämnas inget åt slumpen. Inga fusklösningar, inte ens där det inte syns. Ska man ha trädgård ska den vara välskött. Där jag jobbar ska det vara trevligt och ordning och reda. Hemma ska det vara fräscht och man ska inte behöva ägna en massa tid till att efter att leta saker som man behöver använda. Helst.
Men det kostar ju. Något måste man prioritera bort om man ska prioritera allt härovan. Jag är just nu i en fas i livet när jag funderar över hur jag vill använda den tid jag har. Tid som man inte vet något om hur lång den egentligen är heller. Det är inte säkert att jag vill använda den till att ha det alldeles perfekt. Jag tänker inte låta hem och trädgård förfalla, för då skulle jag inte trivas, men det är möjligt att jag häller ut en påse av något lättodlat som ser hyfsat ut i sommar. Kanhända att det blir ringblommor och solrosor. Stora oranga. Krasse är ett alternativ. Lättskött är ju inte lika med dålig smak! Om det nu finns någon särskilt dålig smak. Det finns väl bara olika smak.
|
Lättodlade och dekorativa. |