Skrivet 26 maj 2007. Efter det där bilblogginlägget började en massa tankar dyka upp som på ena eller andra sättet förknippades med fordon jag mött i livet.
Något konstigt hände: Jag blev så otroligt engagerad i bilbloggandet, jag som tycker att bilar är ett nödvändigt ont och att motorsport är en styggelse.
Det ena minnet efter det andra dök upp när jag funderade över bilarna i mitt liv: Pappas Austin A 30, PV:arna, Amazonerna, Peugot 404:orna. Min första VW-bubbla, Saab V4:an som jag välte ner i diket mellan Raggsjö och Brinken.
När jag tänkt en stund till kom jag fram till att det inte är bilarna i sig som jag tycker är märkvärdiga, det är förstås minnena som tankarna på bilarna lockar fram.
Men hur kan då minnena vara så starkt förknippade med fordonen? Bygger våra upplevelser i så hög grad på att vi har färdats någonstans? Är själva resan essensen i livet?
I så fall får jag nog skärpa mej; senast jag var på en semester att tala om var 1998.
